86 slaktare vet. för finnarnas lidanden. Därunder hade äfven handelsplatsen vid Uleå älfs mynning härjats af fienden. Då nu rörelsen här varit särdeles liflig, beslöt högsta krigs-befälhafvaren i trakten, Peter Bagge, att befästa platsen, och så påbörjades 1590 anläggningen af fästet Uleåborg på en ö vid älfvens utlopp. Detta fäste, likasom öfver hufvud Österbotten, vardt sedan under Klubbekriget ett stöd för Jiertig Carls makt, och så blef äfven orten ett föremål för hans omsorger och Uleåhamn erhöll stadsprivilegier 1610. Detta den nya stadens uppkomstsätt gör det förklarligt, att under dess första tid borgarne i öfvervägande grad utgjordes af sådana som antingen förut bott på platsen eller inflyttade dit ifrån omgifningen. Och då traktens befolkning var finsk, kom ock borgerskapet att i början vara så godt som oblandadt af denna nationalitet. Under de fyra första decennierna förekomma i handlingarna hundra finska släktnamn mot endast halftannat tiotal svenska eller utländska. Så finner man ock bland de finska namnen Toftpila, hvilket likaledes var namn på ett hemman i närheten af staden. Och detta hemman utpekades af släkttraditionen städse såsom den gård, från hvilken släkten Toppelius — så skrefs namnet ursprungligen — ledde sin härkomst och sitt namn. Numera är det äfven utredt, att släktens äldste kände medlem, som enligt tidens sed merendels kallades vid blott för- och fadersnamn Jacob Larsson, i handlingarna äfven några gånger bär namnet Toppila eller Toppela. Uttalet af namnet har sålunda tydligen vacklat mellan de två närliggande vokalerna i och e — något som synes äfven däraf, att å andra sidan ännu skaldens farfar emel-