en måiyare och en uppfostrare. IOI kyrkoböckerna! antecknad, så ådrog redandet och ordnandet af detta trassel honom, den särdeles ordentlige, flitige och finkänslige mannen, så mycket bekymmer och stillasittande arbete, att han dignade under bördan däraf». Hans bröst blef svagt, och han hostade stundom blod. Denna hans ohälsa verkade naturligtvis ofördelaktigt äfven på hans ekonomiska ställning. Men det oaktadt sökte han fortfarande att, så vidt det var honom möjligt, hjälpa far och syskon. Lättast kunde detta ske genom att någon af dem för längre eller kortare tid vistades i hans hem. Redan vid sitt giftermål tog han sålunda syster Brita Kaisa i sitt hus, och hon flyttade med familjen till Ilmola, där hon sedan blef i flere år. Fadern var väl ock redan i Nykarleby hos honom på besök, och i Ilmola (Kauhajoki och Jalasjärvi) hade han, enligt hvad han själf antecknat, arbete under den tid sonen var kapellan (»vise pastor en Joh. Gabr. Toppeli tid»). De yngre bröderna slutligen voro välkomna hos honom när som hälst under ferierna. Och med rent af faderlig omsorg vakade han fortfarande öfver deras utveckling, följde dem städse med sitt varma intresse och gaf dem goda råd. Så kom då ock mycket af hans lifssyn att öfvergå på dem, särskildt på Zachris, som var honom närmast i ålder och äfven i sitt temperament hade förutsättningar för en utveckling till samma grad af humanitet och själsadel som utmärkte Johan Gabriel, medan hans skaplynne dock på samma gång visar individuella drag, hvilka sedan blefvo bestämmande för den inverkan han längre fram i sin tur utöfvade på sin son.