fältskären zacharias topelius. T 5 T Ursprungligen hade denna senare gren af undervisningen företrädesvis afsett utbildande af fältskärer för arméns och flottans behof samt kontroll öfver att ej oexaminerade kvacksalfvare finge utöfva detta yrke. Tidigare bildade ock fältskärerne eller »barberarne» ett skrå med »gesäller» och »lärgossar», men med en förnämligare titel: »kirurgiska societeten». Denna upplöstes emellertid 1797, och det blef nu »collegium medicum» — äfven detta ursprungligen en privat sammanslutning af läkare — som hade öfverinseendet öfver utbildningen af kirurger, hvilken leddes af professorer i Stockholm. Men hufvudändamålet med denna undervisning — ur hvilken sedermera Karolinska institutet växte ut — var fortfarande att bilda »kunniga och öfvade fältskärer för krigsmakten till lands och vatten», dock skulle undervisningen ställas på »en mera scientifique fot». Därför kunde ock den, som efter en förberedande examen blifvit förklarad för »chirurgiae studiosus», vid behof utkommenderas till armén eller flottan att tjenstgöra som fältskär eller underkirurg. Iyikaså kunde han utsändas i andra uppdrag, och han hade rätt att praktisera under en legitimerad läkares inseende. Efter fortsatta studier och åtnjuten klinisk undervisning vid serafimerlasarettet borde studeranden slutligen aflägga kandidat- och magisterexamen och erhöll då diplom på kirurgie magisters värdighet. Genom dessa anordningar, och genom att trettiosex stipendier år 1797 anslogos för dem som befunnos äga verklig håg för vetenskapen och gifva de bästa förhoppningar, blef det för medellöse läkarämnen betydligt lättare att drifva studier i Stockholm än vid ett universitet. Visserligen kunde lärotiden lätt förlängas genom