I 20 si^äktarf vet. bisysselsättningar och kommender ingår, men dessa kunde å andra sidan, ifall man var sparsam, ge inkomster som sedan möjliggjorde studiernas fortsättande. I enlighet med dessa bestämningar gestaltade sig nu äfven Zachris Toppelius' lärogång på ett sätt, som i många afseenden påminner om den af hans son sedermera odödliggjorda »fältskärns» öden. Han började, såsom nämndt, sina studier hösten 1799 i Uppsala, men hade redan ganska tidigt anknutit förbindelser med Stockholm. Julen hade han tillbragt hos Norlins på Iyofön, och här hade han blifvit bekant med en medlem af collegium medicum, assessor Hedin, hvilken snart nog omfattade honom med stor välvilja. Innan kort, våren 1800, fann han det emellertid svårt att vidare uppehålla sig i Uppsala. »Det är», skrifver han till Johan Gabriel, »bara rika ynglingar som nu studera». Några af hans bekanta »ha circa 1,200 rdr i arf och passera därföre icke för rika». Han tänker alltså på att fara till Stockholm och stå examen där, för att möjligen få stipendium. Går han miste därom, »är utsikten bekymrande». Med ett lån på 40 rdr vore han hjälpt; men »det värsta är att finna någon så hederlig människa som ville låna». Dock tänkte han försöka på hos morbror Norlin. Af brodern vill han icke mera ha någon hjälp. I februari hade han mottagit två penningesändningar från honom, hvardera om tio riksdaler; men i april skrifver han: »Det vore oförsiktigt handladt mot brors egen välfärd att för min skull vidare utblotta sig, och jag kunde icke tvinga mig att ta emot något.» — Utan tvifvel visste han af att brodern ämnade sätta eget bo. Men det var ej ensamt ekonomiska omsorger som gjorde lifvet allt annat än ljust för den adertonårige