fältskären zacharias topelius. T 5 T Men i bredd med det inre lif han sålunda förde till-drogo sig dock företeelserna i den värld som omgaf honom säkert i hög grad hans uppmärksamhet. Från det ensliga lifvet borta i det aflägsna Muhos förflyttades han plötsligt in i en värld, där tidens stora andliga och politiska brytningar gjorde sig kännbara — visserligen blott i form af bullersamma opinionsyttringar från ungdomens sida, stundom rätt pojkaktiga. Men då universitetsmyndigheterna, skuggrädda för ali slags »jakobi-nism», togo i med hårdhandskarna mot. sådana upptåg, stegrades dessas betydelse både i ungdomens och andras ögon. Äfven i detta afseende höll sig dock deri finske studenten på afstånd från mängden och han tyckes — ehuru säkerligen ingen beundrare af det rådande systemet — ha gentemot oroligheterna ådagalagt samma besin-ningsfullhet, som öfver hufvud för honom blef ett allt mera utmärkande drag och som sedermera i alldeles likartade konflikter blef ett föredöme för hans son. Efter väl afslutad termin dröjde Toppelius ännu något i Uppsala, tillbragte där en ledsam midsommar och reste så i början af juli till Stockholm, där han någon tid drack brunn; men emellanåt var han ute på Lofön, dit han ibland gick till fots. Lifvet här bildade en skarp kontrast mot det ensliga studentlifvet. I huset funnos tre unga söner, alla krigarämnen, och två döttrar, den yngre nu sjutton år, hvilka uppvaktades af en svärm af brödernes militära kamrater. Och på Drottningholm uppfördes, under hofvets därvaro, präktiga skådespel, kallade »carousseller», den tidens tornerspel. Det sista af dessa aflopp dock olyckligt, därvid »ramlade en loge neder och flere personer skaddes».