122 siväkt arfvet. »Det. kommer här nere icke an på hvilken roll du spelat, utan huru du spelat den. Valet beror blott sällan af dig, men äfven den obetydligaste roll länder dig till ära, om du spelat den väl.» I ett följande citat utlägges huru man så mycket som möjligt bör dölja sin människokännedom, ty människorna ha merendels anledning att frukta sådana som genomskåda dem, och de lida ej dem de frukta. "Vidare heter det, att de rädda ofta skada oss mer genom list, än de öppna, modiga motståndarne, ty den som är rädd är lätteligen också gry in. Yttermera: »Äg nog själf försakelse att tillbakahålla ditt omdöme om andra, ja att ibland unna lögnaren, hvars lögn du med en blick genomskådat, den lilla förnöjelsen att tro sig ha lurat dig.» Och så slutligen ett utdrag på svenska ur ett annat arbete: »Ve dig om någonsin en människa gick ifrån dig utan att du lärt någonting af honom.» Jämte själf reflexionen och sinnet, för praktisk lefnadsvisdom framträder ock redan vid denna tid smaken för det sententiösa. I almanackan ingå nämligen på ett annat ställe en rad tänkespråk, elfva italienska, ett franskt och ett latinskt. Flere af de förstnämnda tyckas ha väckt hans uppmärksamhet främst genom sin ordlekande och antitetiskt tillspetsade form; men längre fram, då han helst citerar Horatius och Schiller, gör han detta med verklig känsla för den ledning dessa citat kunna ge till ett ädelt handlingssätt. Äfven formens korthet blef honom dock för ali framtid kär; med skäl säger sonen, att hans sätt att uttrycka sig närmade sig stenstil.