126 slyäkt arf vet. 1801 afsända en flotta till de nordiska farvattnen och nödgade Danmark genom det bekanta slaget på Köpenhamns redd att tillsvidare »suspendera» sitt deltagande i förbundet. Nu skulle ordningen komma till Sverige, hvars flotta, trots konungens ifver att påskynda dess utrustning, ej i tid hunnit danskarne till hjälp. Engelska flottan visade sig utanför Karlskrona och den svenska skulle gå ut att möta den. För denna expedition behöfdes äfven läkare, och så utsåg collegium medicum i mars sådana: en expeditionsfältskär, uppbörds- och underfältskärer. Bland de sistnämnda var äfven Topelius, hvilken den 16 mars anmäldes redan vara på väg för att den 24 inträffa i Karlskrona. På flottan bestods honom 32 skilling pr dag. Den 13 april var den svenska eskadern under segling och, som amiralen Cederström vid expeditionens slut förklarar: »ingen fanns som ej var beredd att slåss som svensk och dö som tapper man.» Men, kan han omedelbart tillägga, »det förändrade skick händelserne medförde, förekom endast realisation af desse beslut.» Innan någon strid ägt rum ankom nämligen underrättelse att kejsar Paul blifvit, mördad, och detta medförde en förändring i Rysslands politik. Sverige och Danmark fingo lof att följa med, och konflikten med England bilades. Så var eskadern endast få dagar under segel; mest låg den stilla i Karlskrona och den 5 augusti kom order att afrusta. Topelius kunde återvända till sina studier, depi han numera dref i Stockholm. Men detta första afbrott följdes af flere. Redan den 10 februari 1802 afreste han från Stockholm till Finland — sannolikt af brist på medel att längre uppehålla sig