fältskären zacharias topelius. T 5 T i hufvudstaden, dit han återvände först den 10 oktober. Mest vistades han under dessa månader hos brodern i Nykarleby, där han ock redan begynte praktisera. Men därmed väckte han yrkesafunden hos stadsfältskären Kjellman, som den 31 maj klagade för magistraten, att »fältskären Zacharias Topelius, hemma från Uleåborgs stad, hvilken någon tid sig här i staden uppehållit, honom i hans syssla ansenligen förfördelat» och begärde »det magistraten enligt stadens privilegier och författningar ville Topelii företagande i denna del förvägra, såvida han (Kjellman) därigenom blefve urståndsatt att betala sina utskylder till kongl, majestät och kjronan.» Topelius stämdes alltså genom stadstjenare till följande sessionsdag den 7 juni att svara på denna anklagelse. Han förklarade då »sig aldrig till denna stad i den afsikt ankommit att klaganden Kjellman i dess fältskärssyssla förfördela, utan endast att hälsa på sin broder, paedagogen Herr Magistern Johan Gabriel Top-pelius; likväl medgaf han sig hafva betjenat [dem i] staden, som vid sina sjukdomar honom därom anlitat, hvilket han ansåg icke vara honom förmenadt.» Äfven sade han sig vara »sinnad vid första för honom lägligt tillfälle härifrån med fartyg till Stockholm öfverresa. Hvarföre, då ej något vidare påstående af Kjellman blifvit gjordt, magistraten ej heller ansåg närmare utlåtande i denna del vara af nöden.» Men vistelsen i hemlandet erbjöd honom ock tillfälle till åtskilliga nöjen. Bland annat var i juli länets höfding på besök i Nykarleby, och då var Topelius »utrest i stort sällskap till Alörn» — det ställe som sedan i hans sons lif och diktning spelade en så betydande roll. Men ännu förnämare främmande fick staden mottaga den 18