styäkt arfvet. stod betydligt efter sina kamrater; men att på egen hand komplettera hvad som brast var svårt, och lärare hade han ej råd att skaffa sig. Hans egen energi och broderns understöd hjälpte honom dock framåt för någon tid. Själf erhöll han någon inkomst af vaccination, hvarmed han i Uppsala fortsatte, och Zachris sköt till resten af hvad han behöfde. Men äfven Gustafs kunskaper bidrog den äldre brodern att förbättra genom ett rekommendationsbref till en originell öfverliggare i Uppsala vid namn Bergström. Denne fattade tycke för den unge finnen, meddelade honom samtalsvis åtskilligt ur sitt ganska rika förråd af vetande och läste franska med honom. Själf arbetade Gustaf ytterst flitigt och kunde sålunda redan vårterminen 1805 taga både stipendiatexamen och en nyligen inrättad examen »för dem som vilja åtaga sig barns undervisning och handledande». Och när han på hösten underrättar fadern om sina lärdomsprof, svarar denne anspråkslöst och trohjärtadt (den 27 december): »Din beskedlighet lönar Gud i sinom tid, i det du ej förgäter att underrätta gamla föräldrar om din lefnad med mera, om flit och arbete i studier och examernas lyckliga genomgång. Gud gifve att allt framgent måtte continuera, hvartill önskar ali lycka och välgång . . För öfrigt önskas den högstes nåd och välsignelse på det snart instundande nya året i andelig och lekamlig måtto. Lef som Guds barn bör lefva, så blir din hädanfärd säll.» När sedan sommaren kom, reste Gustaf till Johan Gabriel i Ilmola och öfvade sig för denne i uppsatsskrifning. En gång vågade han sig till och med på att predika; men därvid svek honom den dristighet, som eljes