fältskären zacharias topelius. T 5 T skulle återvända till Stockholm, beslöts att Gustaf skulle studera i Uppsala, så att han vore närmare att få stöd af sin bror. Zachris stannade i Uleåborg vintern ut och praktiserade under inseende af stadsläkaren titulärprofessor Ståhl, hvilken omfattade såväl honom som Gustaf med stor välvilja. Våren 1804 reste Zachris sedan till Ilmola — där han d. 1 maj intogs i landtmannasällskapet — och på sommaren via Åbo till Stockholm. Den 13 december kunde han aflägga det första af de tre förhör, som erfordrades för vinnande af kirurgie-magistergrad. Detta förhör skaffade honom titel af kirurgie kandidat. Från februari 1805 var han äfven vaccinatör i Stockholms södra distrikt och vaccinerade från nämnda tid till september 265 barn. Dessutom hade han nu från början af året 1805 högre stipendium, 75 rdr banko. Sålunda kunde han ock bispringa Gustaf, hvilket snart nog behöfdes. Med gladt mod hade den yngre brodern sommaren 1804 begifvit sig från Uleåborg direkt till Stockholm och Uppsala. Och den vänlige Ståhl hade vid afskedstagandet skämtsamt profeterat, att ynglingen en dag skulle bli hans efterträdare som stadsläkare. Men de 125 riksdaler han fått räckte icke långt. Studentkandidatens, eller som det då hette, valedicentens, utrustning gjorde, hur tarflig den än var, så stort hål i kassan, att han vid afresan hade i behåll blott tjugunio riksdaler; och när studentexamen var tagen och han den 7 september 1804 inskrif-vit sig i matrikeln, hade dessa smält ihop till tretton. Men också i annat afseende fann Gustaf sin bana som student ganska törnbeströdd. Han märkte snart, att hans skolkunskaper voro ytterst otillräckliga och att han