9. Hårda tider. Så reste Zachris den 16 oktober 1807 från Uleåborg sjöledes till Stockholm. Och äfven Gustaf hade, redan i augusti, gifvit sig af till Uppsala tned hundra riksdaler banko, dem han på sin kondition inbesparat. Också han var nu besluten att studera medicin, men ämnade gå den akademiska vägen och påbörjade innan kort tentamina för den förberedande, »medico-filosofiska» examen. Utsikterna voro dock fortfarande allt annat än ljusa, och Johan Gabriel uttalar för Zachris sitt bekymmer öfver »huru han, stackars gosse, kan hjälpa sig fram, då han nu ej lär kunna hoppas något främmande understöd.» Men äfven för familjen i dess helhet blef den närmaste tiden högeligen dyster. Då Zachris lämnade Uleåborg, var hans mor så sjuk, att han såsom läkare ej kunde hysa något hopp att få återse henne lefvande. Men han kunde icke dröja: det var sent på hösten och sjökommunikationen höll på att upphöra. Resan blef ock äfventyrlig, men han ankom lyckligen till Stockholm. Här dröjde han nu någon tid och kunde den 19 december undergå »tredje afdelningen, hörande till kirurgie-magister-exarnen». Härmed hade han, tjugusex år gammal, hunnit första målet för sina tioåriga sträfvanden.