fältskären zacharias topelius. T 5 T tjenster vid militären, medan regementsläkare borde vara medicine doktorer. Emellertid afgaf han dock den 12 oktober 1807 en förbindelse att resa till Lund och, efter fulländad kurs där, återkomma och i fem års tid kvarstå som djurläkare, mot en lön af 125 rdr rgs. Till bestridande af resekostnaden hade åtskilliga af länets invånare sammanskjutit tvåhundra riksdaler banko, af hvilken summa Topelius, på samma gång han gaf sin förbindelse, lyfte hälften. En viss grannlagenhet iakttogs vid detta sammanskott, till hvilket bl. a. landshöfdingen bidrog med tjugu riksdaler. Det nämndes ej för Uleåborgsboarna hvem som skulle hafva penningarna, »utan», berättar syster Lisette något senare, »på det sättet att en af österbottnisk nation rest på den ändan.» Dock tillägger hon omedelbart: »men jag tycker att det ändå är underligt att på detta sätt samla.» Och med tydlig förtrytelse omtalar hon att enkeborgmästa-rinnan Heikel» —som dock hade stått fadder för Zachris — »ej kunde låta bli att skryta af det att hennes herr son också kommit upp på rådstun i det samma» — han var rådman — »och ej kunnat undgå att skrifva inunder.» Sådana uttalanden kunde väl ej annat än låta ett finkänsligt sinne bittert känna fattigdomens tyngd. Men gjordt var gjordt, sitt löfte ville Zachris ej rygga och Johan Gabriel gillade denna hans fasthet. I gengäld hade han känslan af att vara kvitt den oangenäma situationen i Uleåborg, och systern visste äfven berätta att »gubben Carger har varit rätt glad åt det att du uppsagt provincial-medhj älpare sysslan.»