jgo ^barndomshemmet. Visserligen var han ej mera militärläkare. När flottan på sena hösten 1808 återvände till Stockholm, frös, enligt hvad sonen berättar, det fartyg han var uppå in, och själf råkade han ut för en förkylning, som för ali framtid gaf en svår knäck åt hans hälsa, hvilken, såsom vi sett, redan förut varit klen. Det blef alltså icke fråga 0111 att vidare deltaga i kriget, utan han stannade i Stockholm, där han i början af 1809 blef fattigläkare i Katarina församlmfg. Denna och några andra liknande tjenster i Stockholm hade tidigare varit afsedda för unga läkarämnen, hvilka sålunda blefvo i tillfälle att praktiskt utöfva sin konst. Innehafvarne af dessa tjenster ombyttes därför hvart tredje år. Men nu hade fattigvården omorganiserats, och medicine doktorsgrad fordrades också för dessa tjenster. Collegium medicum kunde alltså ej förklara Topelius kompetent till den befattning han sökt, men intygade, »att han vid flere tillfällen af Collegium varit nyttjad och gjort sig fördelaktigt känd genom insikter och skicklighet i läkarekonsten». Emellertid var Topelius ensam sökande, och »direktionen för Stockholms stads allmänna fattigvårdsinrättning», som hade att besätta tjensten, fann i anseende till rådande sjuklighet bland de fattiga högst nödigt att få en läkare samt ingick därför till kungl, majestät med anhållan att ändock få förordna honom, hvartill äfven erhölls regeringens bifall den 21 mars. Denna nya erfarenhet af huru litet värd hans kirurgiemagistergrad var dref Topelius att nu söka fullfölja sin redan tidigare hysta afsikt att bli medicinedoktor. Egentligen hade han då därvid bort börja från början med »medikofilosofisk examen», men från denna ansåg