i,äkaren och hans maka. 200 Till gengäld försökte de hemmavarande äfven vara Zachris till nytta, sände honom lax och smör och en »fullkomligt stor» ny vargskinnspels. »Men bedröfvelig händelse: en stark storm, hvars like sällan händer; efter par veckor dref skeppet på Carlö strand med folk och godset, att ej lif, utan några döda kroppar hittades, och de flesta äro blandade med issörja.» Pälsen återfanns ej. H Emellertid fortfor det politiska osäkerhetstillståndet och ställde gamle Michaels söner i ett rätt brydsamt val. Skulle de stanna i Sverige, där de ju hade goda utsikter att vinna en tryggad lefnadsställning, eller skulle de återvända till sitt fosterland för att med detta måhända gå nya stormar och olyckor till möte? Hvilka motiv som bestämde afgörandet, därom äga vi icke säker och fullständig kännedom. Men så som de båda bröderna teckna sig själfva i sina bref, kunna vi dock få en rätt god föreställning om deras sätt att uppfatta denna fråga. Zachris hade under sin långa studietid flere gånger praktiserat på områden där han kommit i beröring med samhällets mindre lyckligt lottade lager. Under sina besök i de fattigas kojor på Söder — en vän talar om att han deltagit i vandringar på »Glasbruks-, Kattrakar-och Dödgräfvar- m. fi. gator» — hade han väl erfarit samma känslor af deltagande, som hade lifvat honom, då han uppe i höga norden kämpade mot härjande farsoter. Och för hans lynne lämpade sig särdeles väl en verksamhet för likars bästa, hvilken icke sökte yttre ära och prål, utan nöjde sig med det egna hjärtats vittnesbörd om uppfyllda plikter. Det kom for honom icke an på »hvilken roll han spelade, utan huru han spelade den».