jgo ^barndomshemmet. de genom vidsträckta planteringar voro skilda från sina grannar. I berättelserna om branden förklaras att »troligen aldrig någon stad brunnit så totaliter som denna». I hvilken utsträckning förödelsen drabbat den gamla fädernegården framgår af bouppteckningen efter fadern. Denna förrättades den 3 november 1824 oc^1 »instrumentet» är vältaligt i ali sin kurialstils-torrhet. »Herr Professoren Gustaf Toppelius anmärkte härvid, att nu förstående boupptecknings förrättande inom laga tid efter den aflednes död blifvit begärd och af den Högädle Magistraten besluten; men att den samma blifvit till sin verkställighet hindrad genom den för-skräckeliga vådeld, som år 1822 i Maj i månad öfvergick staden, och sedermera hittills fördröjd genom följderna af denna förödelse. Herr Professorn anförde vidare, att då dess afledne faders ali lösa egendom jämte åbygg-naden i dess ägande gård blifvit ett rof för lågorna, kunde han till upptecknande nu ej uppgifva annat än den hälft af fasta egendomen som efter dess afledne kära Hustrus död honom tillfallit.» I själfva verket upptager också förteckningen endast hälften af tomten, åkrarna och ängarna samt därutöfver — hälften i en gammal arbetskärra, värd två rubel »nominelt silfver». Så hade familjen åter en gång blifvit delaktig i verkningarna af en stor allmän olycka. Men den traditionella hjälpsamheten förnekade sig icke heller nu, utan de två bröderna drogo fortfarande omsorg om de nu fattigvordna syskonen. Af dessa dogo emellertid innan kort tvenne, Brita Karin 1823 och Calle 1827. Sålunda återstodo endast