i,äkaren och hans maka. 203 Släkten Calamnius hade, som redan nämndt, tidigare varit en prästsläkt, men sedan hade den i tre led efter hvarandra representerats af borgare i Nykarleby. Sophies farfar Joseph Calamnius, född 1729, var därjämte rådman. Hans son Samuel hade varit student i Åbo, men blef sedan köpman äfven han och gifte sig likaså med en köpmansdotter, Anna Sophia Backman, vacker och ståtlig. Han dog dock vid tjugunio års ålder, efterlämnande tre döttrar och en son. Den tjugufemåriga änkan fortsatte handeln, men gifte senare om sig med husets bokhållare Johan Turdin, sedermera handlande och slutligen kommerseråd. Med detta senare äktenskap voro — berättar skalden, hvars anteckningar vi här hufvudsakligen följa — gamle rådmannen och hans hustru icke rätt nöjda, och så togo de sondottern Sophie till sig. Hon tillbragte sålunda större delen af sin barndom i deras gammaldags enkla vid torget belägna tvåvåningshus, där intet fönster var likt det andra. Öfre våningen stod tom i reserv för högtidliga tillfällen, i den nedre, som bestod af sal, kammare, kök och salubod, sammanträngdes familjen och tjenarinnornà. Medan de gamla upptogo kammaren, hade sondottern sin bostad och säng i salen. Denna sal var tillika husets kontor. Därför hände det ofta tidigt om vintermorgnarna, att snöiga tjärbönder stöflade in i salen och uppgjorde sina affärer med husfadern, innan flickan ännu var uppstigen. Det var äfven sed att köpmanshustrurna reste med varor till landsmarknaderna, och på en sådan resa följde den elfvaåriga flickan sin farmor till Lappo marknad, där hon tjenstgjorde som bokhållare. Att hon för de gamla var favoriten i huset hindrade dem icke att