jgo ^barndomshemmet. uppfostra henne efter tidens stränga sed, så att detta deras hj ärtebarn icke förskonades från mycket sådant arbete, som nu skulle kallas pigsysslor. Med denna härdande uppfostran uppväxte hon frisk och stark, praktisk och omtänksam, icke vacker, men af ett' behagligt utseende. Såsom redan är berättadt gick hon i Nykarleby pedagogi — hon inskrefs, jämte sin äldre syster Christina i skolans »Album» den 13 februari 1798 — men därefter insågo farföräldrarna, att hon behöfde något mera förfining än de kunde gifva henne i sitt t arf liga hem, och så skickades hon — sannolikt dock först efter det farfadern år 1803 dött — till Stockholm. Där inackorderades hon i helpension, fick läsa franska, lära sig rita och annat mer samt blef i pensionen i två år. Ehuru ansedd som rik arftagerska bortklemades hon ej med öfverflöd i ett eller annat. Det hon mest saknade af hvad hon blifvit van vid var smör, som bestods endast om söndagsmorgnarna ytterst tunnt på en semla. Hon fick likväl någon gång vara med om hufvudstadens nöjen, se något för hennes ålder lämpligt stycke på operan och inbjöds stundom till släktens bekanta. Där såg hon äfven vid något tillfälle en ung medicinare vid namn Topelius. Bekantskapen hade emellertid icke då någon vidare påföljd: Topelius var fattig och hade ingenting att bjuda. Mera ansedde friare anmälde sig dock redan nu, men utan framgång. Emellertid dog äfven farmodern 1805. Sophie inflyttade då vid sin hemkomst i Turdinska huset och fick i detta hus, som under 1808 års krig var högkvarter för de stridande härarnas förnämste chefer, på nära håll följa krigets växlingar. Sjutton år gammal hörde hon