i86 barndomshemmet. Enligt en redogörelse för förhållandet år 1814 funnos i staden 127 gårdar (tomter), bebodda af 107 hushåll med sammanlagdt 738 själar. Alla gårdar voro bebyggda med trähus, äfven kyrkan och rådhuset voro af trä; af sten funnos blott sju hvälfda källare. Husen voro till stor del ålderdomliga; »någon hufvudsakelig eldsvåda hafver ifrån stadens anläggning densamma icke öfvergått, och hafver i mannaminne något hus i staden icke blifvit till grunden afbrändt.» Stapelstadsrättigheter hade staden erhållit först 1802, och dessa rättigheter användes ej för mer än ett större och två mindre fartyg. Borgerlig näring idkades af 64 personer. Styrelsen handhades af borgmästare och fem rådmän, biträdda af notarie, fiskal och kassör, för öfrigt funnos af tjenstemän, utom stadsläkaren, blott tre prester, pedagog, postmästare och tullförvaltare. I sista punkten af redogörelsen heter det, betecknande nog, att i staden hvarken finnes några fabriksinrättningar »eller något fattighus, utan hafva sådana uslingar, hvilka åtnjutit fattigmedlen, om de icke ägt egna rum, blifvit inaccorderade och af någon därtill utsedd person vårdade.» Ett sådant samhälle kan emellertid, just genom sin litenhet samt den enkelhet och naturlighet som lifvet därigenom får, ha sitt behag för den som tidigare pröfvat på lifvets strider och eftersträfvat ro och harmoni i tillvaron och i sitt väsen. En sådan ro hade Topelius så mycket lättare att vinna, som hans temperament redan tidigt var fördragsamt och saktmodigt. Så skrifver Gustaf till honom den 10 mars 1808: »Att du sluteligen var nöjd med ditt resesällskap [till Lund] föreföll mig i sanning oväntadt; men därtill