i,äkaren och hans maka. 211 fordrades också ditt fördragsamma humeur, ett bevis på att man därmed ändå kommer längst.» Då nu äfven hans hustru i detta afseende stämde öfverens med honom, så har man allt skäl att antaga, att denna föräldrarnas inre harmoni i hög grad inverkat äfven på gestaltningen af det temperament, med hvilket deras son gjorde sitt inträde i världen. * Så lefde läkaren och hans maka en tid framåt ett verksamt och lyckligt lif till gagn och glädje för sin omgifning. »Med kärleken inom och aktningen utom huset — säger sonen — syntes knappt något mera felas i de två makarnas lycka.» Men då »kom den stora pröfningen, och sällheten flydde med hälsan, för att ej mera återvända.» Ända från ungdomen hade Topelius haft, som han själf säger, »en svag och ömtålig constitution». Detta tillskrifver han den omständigheten, att han redan i barnaåren »fjättrats vid boken genom bifall, skänker och beröm» och att sålunda »de intellektuella förmögen-heterna utvecklade sig på de kroppsligas bekostnad». Så tillkom romanläsning, »denna pest för den omogna åldern», hvilken uppeldade fantasin och därmed verkade än mer i samma riktning. Likaså är redan berättadt, att han 1808 råkade ut för en förkylning, hvilken gaf hans hälsa en svår stöt. Och man kan lätt förstå, att äfven senare hans läkareverksamhet och därmed förbundna ansträngningar kunde tära på hans lifstråd. Så hände sig att han i juni 1820 under en resa i sitt distrikt åkte ned på svag is och blef genomvåt. Långt från människoboningar utsattes han sedan i de våta