Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11. Runorna.
Att i Finland den första tiden efter
Fredrikshamns-freden var en tid af osäkerhet och väntan, afspeglar sig
äfven däri, att under nära ett årtionde det andliga lifvet
låg så godt som helt och hållet nere. Porthan var död,
Franzén hade fjyttat bort, ingen tog deras ledande
ställning i arf. Professorerne fröjdade sig öfver att
universitetet fått ny och ökad stat och öfverflyttade
på den nye herskaren, »Välgöraren», de
underdånighetskänslor man tidigare vant sig att hysa och yttra för
Gustaf IV Adolf.
Men när Napoleon störtats och kongressen i Wien
slutfört sin politiska storstädning, då blef det småningom
allt mera klart, att skilsmässan från Sverige var att
betrakta som definitiv och att man måste inrätta sig
därefter. Och så vaknade hos en något yngre generation
af högskolans män känslan af att under de förändrade
politiska förhållandena äfven det fosterländska
odlingsarbetet måste i åtskilliga afseenden antaga ett nytt
skick.
Utan tvifvel influerade därvid rätt betydligt de
kraftiga väckelser, som »nya skolan» och göterna i
Sverige gifvit. Men dessa nya riktningar verkade
förnämligast såsom exempel uppå att något nytt borde skapas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
