i86 barndomshemmet. af falsk upplysning, prosa, egoism. Än mer kommer man vid uttalandena om samhällsklassernas förhållande till hvarandra att tänka på Almqvist, och det är ju alis icke omöjligt, snarare ytterst sannolikt, att Aura under hans informatorstid på Fagervik råkat i hans händer och öfvat inflytande på honom. Men helt naturligt är, att medan den föregående tidens bildning för fosforister och göter framstod såsom främmande därför att den var till sin anda fransk, skulle den för Tengström synas främmande därför att den var till sin anda svensk. Och likasom man i Sverige fann bildningen utländsk, oberoende af att dess språk var svenskt, likaså var det å andra sidan här ej det svenska språket som var hinderligt för det finskt nationella, utan det var bristande känsla därför. Och alldeles på samma sätt finner Almqvist herremannaklassens bildning skef därför att dess bildningsintressen »icke stå på grundvalen af svensk känsla». Så drar då Tengström af dessa sina yttranden följande konklusion med hänsyn till. den finska folkdiktningen. »Emellertid är det för folkets religiösa, moraliska, medborgerliga, med ett ord hela dess högre odling af vikt ej mindre att dess fantasi underhålles och näres, än att dess begrepp utvidgas. Det är därföre önskligt att ståndspersoner hädanefter icke allenast icke förakta och motarbeta, utan äfven, så mycket i deras förmåga står, värdera och uppmuntra folkpoesin och (hvarigenom de i synnerhet kunna vara verksamma) söka att ifrån glömska och förstöring förvara dess få än öfriga fragmenter. Ännu har ej någon af Finlands medborgare och litteratörer med allvare påtänkt att hopbringa och genom tryck utgifva någon fullständigare samling af