runorna. 225 finska poemer, hvilken såväl för hvarje finne, som för konstdomaren, häfdatecknaren, philosophen och språkforskaren i allmänhet, borde vara högst välkommen. Att ett sådant företag snart bringas å bane, är nödvändigt, om det ej innan kort skall blifva en blott fornsägen att en nationel finsk, poesi funnits.» Till dessa önskningsmål ansluter sig ytterligare fordran uppå att finska språket odlas och »att sysslor och ämbeten, vid hvilkas bestridande en beständig direkt communication med folket är nödvändig, besättas med personer som äro väl kunniga i dess språk». Mot den falska bildning åter, hvilken utbredt sig inom de högre stånden, finnes blott ett botemedel: en förbättrad uppfostran. Öfver detta ämne utbreder sig författaren rätt vidlyftigt, och vi få innan kort tillfälle att återkomma till denna del af hans program. Här må blott påpekas huru detta program, betraktadt såsom ett helt, fortfarande står på grundvalen af samma humanitetsuppfattning, hvilken redan Porthan och Franzén gjort nationell i Finland. Nationens, lika väl som individens bildning är för Tengström ofullkomlig, om ej alla förmögenheter utvecklas samtidigt och harmoniskt; och framför allt bör fantasilifvets odling och utbildning ej försummas. Och de grundsatser detta program uttalar, de möta oss äfven — ofta nog in i detaljer — uti Nykarleby-läkarens verksamhet, å ena sidan som runosamlare, å den andra som fader och uppfostrare. * Den 17 mars 1817 sände magister Sadelin i Vasa den nyss utkomna kalendern Aura till Zachris Topelius med följande ord: 15