uppfostran. 2öi t. ex. fröjdar sig öfver en skänk, som hans äldre broder erhållit; då han förlåter en tillfogad oförrätt eller medelst sin förbön befriar oförrättaren ifrån straff o. s. v. Missbilliga däremot hans oredlighet, när han pladdrar ut en hemlighet, som hans camerad honom förtrott o. s. v.» Slutligen bör man »lifligen och med känsla berätta och läsa för dem vackra gärningar och bedrifter, samt när onda och lastbara måste omtalas och reciteras, då göra det med betygad tillbörlig afsky och ådagalagdt hjärteligt missbilligande. När barnen hunnit själfve lära sig läsa, så bör i synnerhet till denna slags läsning tillfälle dem förskaffas samt föräldrar och informatorer kraftigt understödja och med egna känslors varma sym-pathie stärka dessa hälsosamma intryck.» När så anvisningar ges till inöfvande af de särskilda dygderna, ställas främst lydnad och öfvervinnande af nycker och begär. Öfver hufvud gäller det att stärka viljan och förädla känslorna. Ej blott sannfärdighet, tacksamhet, människokärlek, hjälpsamhet, fridsamhet, saktmod och ödmjukhet böra odlas, utan ock mod och ädel dristighet, ståndaktighet, måttlighet och förnöjsamhet, arbetsamhet och ordentlighet. Öfver föräldrarnas »slumpförmåner», högre stånd eller rikedom, böra barnen ej få bli uppblåsta, men om barn af olika stånd och villkor uppfostras tillsammans, så böra ock småningom »de ringare underrättas om den difference som civile ordningar och lyckans disposition dem ålägga»; de böra hvarken få bli »lågtänkte och krypande», ej heller »ofoglige, missnöjde och uppstudsige». * Vi behöfva icke vidare fortsätta denna redogörelse. Säkerligen har redan mången läsare för sig anmärkt: