271 barndomshemmet. lekar, förnuftig dagordning beträffande uppstigande och läggning, allt detta beröres. Slutligen ifras mot veklighet och klemighet och rekommenderas en förnuftig härdning. Så böra barnen vänjas »att fördraga köld och värme, väta, starkare rörelser och strapager; de böra få ligga och gå barhufdade, kunna utan olägenhet blifva om fötterna våte, o. s. v. Man bör vänja gossarne att blifva vige, starke, manlige och hurtige (hvilket allt genom öfning vinnes); att kunna handtera knif, yxa m. m. utan farhåga och olägenhet, att kunna löpa, klifva, simma etc. . Små skråmor, stötar, motgångar och besvärligheter böra de läras att förakta och ej strax tappa modet. En förnäm lättja och commoditet bör man i möj eligaste måtto söka förekomma . . Det ses lätteligen att ståndens olikhet härvid gör någon skillnad, men den bör hos barn synas så liten som möjeligt är.» Än mer ingående äro Porthans uttalanden rörande »sedernes danande och förbättrande». Ett stort antal dygder och goda egenskaper beröras hvar för sig, och anvisningar gifvas huru hvar och en af dem skall inplantas och utvecklas. Men såsom allmän grundsats gäller, att detta icke kan åstadkommas genom att »belasta barnens minne med en mängd af reglor». I stället bör man så mycket som möjligt »undanskaffa allt det som är mäktigt att skämma, förföra, smitta och till det onda reta deras späda sinnen». Däremot bör man »ständigt låta dem se blott älskvärda exempel af alle slags dygder . . hvarigenom de oförmärkt, genom sin naturliga imitationsdrift, bilda sig därefter». Vidare bör man »vid rätta tillfällen upprepa för dem goda moraliska sententier» och genom uppmuntran stärka dem i det goda. »Beröm därföre gossen, visa dig glad och nöjd med honom, då han