skoi.an. 303 Redan häraf kan skönjas hvilket inflytande kamrat-lifvet utöfvade på honom. Han hade ju i allmänhet ej blifvit bortklemad och därtill vant sig att »vinna på sig själf». Naturligt var då, att han ej heller ville för sina äldre kamrater framstå som en liten »mammas gosse», utan snarare önskade visa sig och vara »stor» såsom de. Men om han redan i bokliga kunskaper stod framom dem alla, så erfor han ock helt naturligt snart nog, att den rikare och mångsidigare utveckling hans inre lif vunnit var för många af kamraterna främmande. Och då detta inre lif för honom representerade friheten i motsats mot skolans tvång, ville han ej heller för hvem som helst öppna dess helgedom och därmed kanske utsätta sig för att äfven på detta område bli beskrattad som »barnslig». Så fortgick hans utveckling allt framgent på tvenne linier. Han blef delaktig af den traditionella kamratanda, som alltid utmärkt särskildt Österbottens ungdom — »nationen» i Åbo berättas ju engång ha bestraffat några sina medlemmar, emedan de »plägat umgänge med sata-kundenser». Men på samma gång lefde han sitt fria individuella lif, i hvilket snart nog den gryende skaldefantasin blef den rådande makten. Och till ett sådant eget inre lif hade han godt om tid. Ej blott att han, som nyss antydts, redan genomgått större delen af klassens kurs, utan läsningen i skolan var äfven anordnad på ett sätt som, särskildt för en mera begåfvad, lärjunge, fullkomligt uteslöt ali fara för sådan »öfveransträngning», öfver hvilken så bittert klagas i våra dagars skolor. Kursen i hvarje klass var normalt tvåårig, och klassen delades därför gemenligen i två »divisioner». Då emellertid dessa skulle skötas af samma lärare, kunde detta ej