3 oS läxor och. romaner. Till den förmodan, att de båda klasserna vid sådana företag höllo ihop, har man ali anledning däri, att de äfven vid läsningen voro förbundna på ett högst egendomligt sätt. Både rektor och konrektor undervisade nämligen dessa klasser, den förre måndagar, onsdagar och fredagar, den senare tisdagar, torsdagar och lördagar. Rektor lärde teologi, hebreiska, historia och geografi, konrektor grekiska och geometri. Latinundervisningen delades mellan bägge. I följd häraf kunde, då hvarje klass hade två »divisioner», i somliga ämnen bildas ända till fyra läxlag. I andra åter nöjde man sig med två, antingen sålunda att de »äldre» i en klass repeterade hvad de »yngre» läste första gången, eller så att de yngre, så godt de kunde, följde med de äldre. Det sistnämnda kunde gå för sig t. ex. så, att vid läsningen af en författare de yngre »hoppade», d. v. s. för hvarje timme läste blott början af de äldres läxa, eller ock kunde de äldre få besvara svårare frågor, t. ex. utreda syntaktiska punkter, medan de yngre fingo göra reda för ordformerna. Tydligt är att i hvarje fall de som tillhörde en division fortfarande under skoltimmarna hade mycken tid öfrig till läxläsning och skrifning, medan eleverna i det eller de andra läxlagen förhördes. Och detta motvägde i fullt mått den ökning i arbetsbördan, som kunde vållas af de nya ämnen, hvilka nu tillkommo. Men för mera begåfvade elever medförde denna anordning ännu en fördel. Om man, där klassen bildade blott en division, mäktade, ehuru hörande till de yngre, genast läsa hela de äldres kurs, så kunde man lätt äfven i andra ämnen vid de ideliga repetionerna hinna upp de