skoiyan. 307 äfven alla Zachris' jämnåriga. Den yngsta kamrat han nu hade, Carl Henrik Elfving, var nästan på dagen två år äldre än han, sju voro födda 1815 och de öfriga tio 1810—1814 (1, 2, 4, 2, 1). Klassen var således i medeltal fyra år äldre än han. leke underligt då om man i början satte i fråga huruvida den lille »Tuppen» ock ägde den manhaftighet, som borde åtfölja värdigheten af conrectorist. Ett pojk-äfventyr, berättar han själf, gjorde dock slut på föraktet för morsgrisen. Sedan långa tider tillbaka rådde i Uleåborg krigstillstånd mellan skolpojkar och gatpojkar, eller som de sistnämnda kallades »gatrackorna» ■— redan nära tjugu år tidigare var Runeberg utsatt för ett illvilligt attentat af en gatpojke. Nu hände sig att Topelius och hans kamrater en höstkväll »tågade ut att beundra ett fyrverkeri utanför Kaj ana tull. Men just vid tullen hade gatrackorna, väntande på oss, samlat sig så manstarka, att vår klass gjorde halt och höll krigsråd. Resultatet blef att ett angrepp icke var rådeligt. Okunnig därom företog jag mig att ensam fortsätta marschen midtigenom fiendens täta skaror. Undfägnad med knuffar och skällsord, kom jag lyckligt igenom. Detta retablerade mitt rykte.» Denna tilldragelse leder osökt tanken till den omedvetna tapper heten hos lille Fritz i »Fästningen Hjälteborg». Och ehuru Topelius talar blott om sin klass, är det mycket sannolikt, att äfven rektoristerne voro med. Och så vill man gärna tro, att det var rektoristernes primus, den fyra år äldre Matts Alexander Castrén, som, i likhet med generalen i sagan, gaf uttryck åt den allmänna meningens dom: »Tuppen är inte rädd».