ryäxor och romaner. grundlägger dess christeliga kunskap, inskärper religionens högre sanningar och ingjuter en djup vördnad för dess mysterier. Jag vågar således hysa den säkra tillförsikt, att detta ombyte af böcker icke må tillskrifvas någon den minsta lystnad hos 111ig för reformer, utan ett varmt nit att vela gagna och hos ungdomen upplifva ett högre intresse för theologiska vetenskaper.» Så lästes Renström i tio år och alltså-ännu vårterminen 1829. Men redan våren 1828 uppger dåvarande rektor, att han användt denna bok, »då, oaktadt itererade requisitioner till och tned från Stockholm, ingen remiss af Benzelii Epitome tills dato kunnat erhållas». Och våren 1829 heter det: »Orsaken hvarföre Benzelii Epitome Repetitionis Theologicae ännu ej, efter hög vederbörlig befallning, blifvit åter införd till läsning i skolan, är den, att com-missionairen i Upsala, till hvilken j ag, okunnig om den enda förlagsmaunen i Sverige till nämnda Theologie, sista sommar vände 111ig, fordrade att betalningen för de requirerade exemplaren af samma bok skulle inskickas till honom, innan han kunde af sända dem, och att de dessutom skulle afgå på requirentens risk. Och som jag ansåg mig ej böra exponera skolkassan för en, med sen höstlägenhet, mycket probabel förlust, blef requisi-tion kvarliggande i Stockholm.» Följande år hade dock svårigheterna öfvervunnits, och den snart hundraåriga Benzelius höll åter sitt segerrika intåg i skolan. Hvilken grad af intresse den hos ungdomen kunde väcka är af det nyss anförda klart. Redan detta exempel visar i huru hög grad både inre och yttre hinder stodo i vägen för äfven de minsta reformer i de häfdvunna anordningarna för läsningen. Också