15. Yid barndomens gräns. Doktorn, i Nykarleby hörde ej till de fäder hvilka, när de sända sina barn i skola, anse sig frikallade från ali vidare omsorg om deras uppfostran. Tvärtom sökte han fortfarande att så noga som möjligt följa med sonens utveckling samt främja denna genom goda råd och särskilda anordningar. Visserligen togo farbror och moster i många afseenden faderlig och moderlig vård om gossen, hvilken också därför var dem tacksam hela sin lefnad igenom. Men ett sådant ständigt öfvervakande som i hemmet kunde det ej bli fråga om. Farbrodern hade ej blott en vidsträckt läkarepraktik, utan var äfven en i kommunala ärenden mångbetrodd man, ledamot eller ordförande i allehanda komitéer och styrelser. Och dessutom var Uleåborg vid denna tid landets tredje stad, med en folkmängd mer än fem gånger så stor som Nyk ariebys; och sällskapslifvet, med landshöfdingen hus som medelpunkt eller spets, tog medlemmarna af stadens »societet», och bland den äfven professorn och hans fru, mycket i anspråk. Lägger man så härtill, att Zachris under fritimmarna kunde vara tillsammans med kamrater, hvilkas inflytande var oberäkneligt, så hade föräldrarna nog så