3 oS läxor och. romaner. ännu ritar. Om tillfälle därtill är, försumma icke heller denna vackra talent. Det är en fördom att tro, det många olikartade studier hindra hvarann. Tvärtom, såframt de idkas med någon ordning, så lätta de hvarann — ty mänskliga förståndet kan kallas omäteligt eller gränslöst.» — Ännu längre fram förekomma i moderns bref flere påminnelser att »ej glömma klaveret» o. dyl. Äfven för ritningen sökte föräldrarna intressera sonen genom att visa huru Zachris genom den kunde bereda andra — och därmed äfven sig själf — glädje. Det är möjligen på deras tillskyndan som Alexander Lithén redan i mars 1829 skrifver: »lag vill nu be om du vill vara så god och sända mig en liten ritning som du själf har ritat.» Och i november skrifver fadern: »Till julklappar åt dina vänner önskade jag att du copierade några nätta ritningar o. dyl. Man kan intet mer begära af dig.» Och så var det ytterligare en öfning, som föräldrarna upprepade gånger lade sonen på hjärtat: finskan. Redan den 24 mars skrifver fadern: »Förgät icke att öfva dig Suomen kielen puhumisesa [= i finskatalande]. Denna språkkunskap är för en finne högst angelägen.» Och flere olika medel att nå detta mål rekommenderas. Rektor Appelgren hade kort förut begynt utgifva en finsk veckotidning. Ur denna borde Zachris öfversätta för någon god vän i de öfre klasserna, som förstår finska. Senare tillrådes han att en gång i veckan, t. ex. om söndagarna, för faster Iyisette läsa något stycke, helst utantill, samt att bedja fastrarna ej tilltala honom på svenska. »Då går ju saken som en lek.» — Modern sekunderar ett par gånger med uppmaning att sonen må »lägga pappas och min önskan på minnet om finskan». Så heter det en gång (i oktober 1830): »Så skall du be fastrarna vara