vid barndomens gräns. 338 gjort dem. Men Farbror och Moster, huru skall du tillfyllest kunna visa din erkänsla emot dem för så mycken godhet? Be nu beskedligt att du får komma tillbaka, och om du finner med dig själf, att du ej alltid varit som du bort, så be dem om förlåtelse därföre. Bed Gustav ställa så till, att ni kan ligga hos Frans i Kalajoki, och hälsa då honom mycket ifrån oss och fråga hvad tid vi får vänta honom hit i sommar. Nödvändigt bör du laga att du får träffa honom, om han är hemma. Kläd dig ej tunt på resan, ty det är mycket svalare att åka, och bed Gustav köra vackert, fast ni ock kommer en dag senare hem, ty vet du att jag blir ütet bekymrad sen jag tror att du är på väg.» När det på hösten gällde att återvända till Uleåborg, kunde modern vara betydligt lugnare, ty gossen fick följa med assessor Fagerström från Vasa, en af faderns vänner. Och till julen kom han hem under än bättre beskydd: farbror och moster kommo till Nykarleby för att jula och togo gossen med sig, antagligen både fram och tillbaka. Men från våren 1830 ha vi åter ett bref, hvilket lika åskådligt som det förra målar moderns omsorg om gossen. Intet lämpligt ressällskap hade erhållits, och Zachris hämtades därför med egen häst. Nämnas bör, att han kort förut haft mässling, hvarför en större försiktighet var af nöden. Modern skrifver (den 10 juni): »Min kära gosse! Som du gissade, så är det landbond vi skickar efter dig; men låt se att ni färdas vackert, att ingen olycka händer er. Jag tycker ni kunde ta ett nattkvarter på Pyhäjoki; nog blir du där väl emottagen; och Kalajoki får du ej resa förbi utan att träffa bror Frans. Du bör äfven göra afseende på att ni på sådana