vid barndomens gräns. 331 Huru Zachris på hösten samma år reste till Uleåborg är ej bekant; troligen var det åter med någon resande, efter modern den 4 september skrifver: »Jag var bra glad att du kom så fort fram. och ej behöfde liggac hos främmande länge, som jag vet att du är så rädd för.» I stället har modern denna höst flere gånger omsorg om gossens kostym. Den 4 oktober skrifver hon: »Så att du fått vara med och dansa! Det tänkte jag aldrig på, när du for hemifrån; därföre blef du så illa utrustad om fötterna, men Mosters godhet hör jag har afhjälpt det. Det var förargligt med dina stöflor, att vi ej kom att försöka dem. Men det är lycka för dig, som är så väl till; om något glöms eller fattas dig, så hjälper nog Moster det till rätta. Var därföre, kära barn, så lydig och tacksam mot din goda Farbror och Moster, som du nånsin kan.» Likaså heter det att han, då han varit illamående, skall klä sig varmt och »rätta sig efter hvad Moster vill i detta som i allt annat, och var ej envis». Och än en gång: »när det är kallt, så nyttj a du din gröna röck: den är gjord för värmens skull tjock och därföre skall du ej spara den och frysa.» Slutligen heter det i ett bref från oktober: »Du skrifver att du sålt papper; sådan handel är onödig; man bör ej huttia bort sina saker, om man ej straxt behöfver dem.» I smått som i stort följer modern oupphörligt sin gosse med sina tankar och än mer med sitt hjärta. Huru ömt och känsligt detta hjärta var, det synes bäst af dessa ord ur ett bref skrifvet den 22 september 1830: »Af mitt bref till Moster får du höra huru sjuk Sofi stackare varit och är ännu, men vi hoppas nu, Gud ske lof, det bästa. Pappa var riktigt rädd, och jag hade en