3 oS läxor och. romaner. sätt motverkar kraftigt det onda, som då icke förmår segra eller locka till efterföljd. Framför allt bör du sky elakt sällskap. Märker du någon vill föra på afvägar, så tänk: hic niger est, hunc tu, Romane, caveto. Eller också: foenum in cornu habet, longe fuge. Det är nu första gången min gosse gjort mig bekymrad — hoppas också att det är den sista. Gör mig den glädjen att få höra, det du härefter oförviteligen vandrar fram din bana. Den där goda öfningen du hade här hemma bör du ännu fortsätta: den att föresätta dig någon försakelse. Du skall däraf erfara mera nytta än du nu kan föreställa dig . . Natten är nu långt liden och jag nödgas sluta . . Så ofta tillfälle blir, skrif till din Pappa Z. Topelius.» Som vanligt fortsätter modern: »Min goda Zachris! Du ser af föregående huru mycket du oroat din pappa och äfvenså mig. Men vi hoppas nu. att du, då du känner att du felat, ej mera förnyar sådant. Du är lycklig, kära barn, som har föräldrar och vänner, som ger akt på dig och varnar: sök därföre att tacksamt begagna denna förmån, som mången i sin barndom saknat och som därföre fallit för många frestelser. Du kan väl tycka, att denna lilla händelse alltför mycket oroar oss, men du kan däraf döma huru kär du är för oss och huru hvarje felsteg af dig skall såra oss djupt.» Utan tvifvel hade fadern rätt, då han i den handling han klandrade såg blott obetänksamhet. Men hvilket vackert vitsord får ej sonen på samma gång, då fadern säger att det är första gången hans gosse gjort honom bekymrad. Och modern slutar på samma sätt: