vid barndomens gräns. 335 »Tillfredsställ oss snart med bref, kära Zachris, att vi nu som förr blott med glädje kan tänka på vår gosse.» Att i Zachris' marknadsäfventyr lusten att vara stor och handla på egen hand i hög grad medverkat, det kan slutas af att strax därpå en annan tilldragelse inträffade, där samma lust framträder, men nu i oblandadt komisk form. Denna gång är det modern som har ordet. »Kuddniss den 24 Sept. Min kära Zachris. Du får nu åter ett bref af mig, som visar att du åter gifvit anledning till missnöje med dig. Moster skrifver, att du ej vill nyttja strumpor. Gud bevars, tycker du nu att det är årstid att gå utan? För allting: ingen dag mera utan strumpor och klädesbyxor! Och till, min gosse, huru är det möjligt att du kan sätta dig emot hvad din goda moster vill? Det skulle jag ej trott, utan'kom ihåg alla de förmaningar du i detta fall fått af din mamma och pappa. Huru skall du kunna bibehålla mosters godhet och välvilja emot dig, om du ej är lydig och beskedlig? Iyåt mig ej få höra att sådant mera händer, du gör oss då ganska ledsen. Jag väntar nu snart bref af dig.» Hon slutar: »Jag ber dig, min älskade gosse, att du beflitar dig om att bli god och beskedlig, och det blir man om man är lydig och rättar sig efter andra och vinner på sig själf. Din ömma mamma.» Det goda förhållandet mellan föräldrarna och sonen blef också innan kort till fullo återställdt. Redan den 3 november skrifver modern: »Min goda Zachris! Ditt sista bref, men i synnerhet Mosters, tillfredsställde oss i anseende till flere små omständigheter, som gjort oss bekymrade om dig, och jag