vid barndomens gräns. 341 parsöner». Och mormodern förtäljer, att hon och morfar Turdin voro med och trakterade sig med de små. Hon tillägger: »När du kommer hem i sommar, blir det väl plank kring grafgåln.» Sådana förehafvanden måste, då de meddelades Zachris, ha låtit honom känna sig likasom vore han själf hemma. Och i denna barnastämning kunna också föräldrarna uppgå. Utom bref växlas mellan Uleåborg och Kudnis äfven allehanda andra sändningar, sannolikt med resande. Zachris skickar alster af Uleåborgs-konditorn Bons-dorffs tillverkning: en sockerharpa åt Alexander, en docka åt Sophiorna. Lilla kusin Frans lyithén har blifvit glömd och varit ledsen däröfver, hvarför modern ber Zachris sända också honom något liknande och skrifva till honom »ett litet bref». Och flickorna sända Zachris i stället »skolgotta», hvilken modern påminner honom om att dela med »småbröderna» Gustaf och Oscar. Men med Sophiornas docka hade det gått olyckligt: den hade fått ena armen afbruten. Och detta ger fadern anledning till ett skämt ej blott med dockan — som af obekant anledning fått namnet mamsell Danerus — utan ock med själfva läkarkonsten, ja med dennas förnämsta representant i landet, konditorns syssling, arkia-tern von Bonsdorff. Han skrifver sålunda den 6 juni 1829: »Systrarne skicka dig mycken tack för ditt bref och tör confecterna. I anledning af D:le Daneri armbrott bör hvarken du eller de andre små bröderna alltför mycket sörja eller taga illa vid er, ty hon är spjälkad och synes ha godt läkhull. — Väl ämnade vi skicka henne att undergå cur hos Archiatern Bonsdorff i Uleå eller