3 oS läxor och. romaner. ensam. Och när Uleåborgs-Sophie kom hem, hade hon och Zachris många gemensamma taleämnen: Zachris hade, kan man säga, en bit af hemmet med sig i Uleåborg. Men redan dessförinnan fick han i brefven hemifrån följa med Kudnislifvet, och notiserna därom ge oss äfven en klar bild af detta lif, sådant det väl var redan innan Zachris reste bort. Med stöd af de antydningar brefven ge må vi försöka att teckna ett par situationer. Fågelvärlden hade redan tidigt med lifligt intresse följts af barnen på Kudnis, och särskildt gjorde det djupt intryck på dem när någon fågel dog. Det berättas, att gossen redan som sjuårig diktat öfver en afliden grön-siska: Tippelill, var fri och glad, flyg till Gud i gröna blad! Tack för att du sjöng för mig, jag har ledsamt efter dig. Så hade man äfven på Kudnis en egen kyrkogård för döda fåglar. Här begrofs sannolikt ock den kanariefågel, hvars död Zachris den 5 oktober 1828 hade antecknat. Och när han så kom till Uleåborg, dog äfven där en likadan fågel, säkert till stor sorg för kusinen Sophie. Hvad var då naturligare, än att hon fick taga den döda fågeln med sig till Kudnis, så att den skulle få hvila i samma graf, som redan gömde flere af dess syskon. Och så fick äfven kanariefågeln en »hederlig begrafning». De båda Sophiorna hade för sina dockor och leksaker tagit i besittning södra vindskammaren, som förut varit skolrum, och här hölls nu »graföl», om hvilket Alexander Ivithén berättar: »jag bärde liket, där var öfver aderton