vid barndomens gräns. 343 Så följer skämtet om sockerdockan, hvarefter fadern slutar: »Det är nu sent, kl. nära 12 om natten och så skumt, att jag ej ser hvad jag skrifvit. Om jag hinner, skall jag i morgon skrifva till farbror — emellertid hälsa honom och moster och samtliga de öfrige hjärtligt och bed dem vara välkomna hit i sommar. Äfven till dina lärare bör du hälsa och af dem taga ett formeligt afsked . . Var välkommen själf till Din Pappa Z. T.» Än starkare betonas barnastämningen då lille Gustaf är på Kudnis. Modern skrifver, bland annat, på tal om fettisdagen: »Här var det så kallt,- att oaktadt alla löften och planer för lilla Gustav, så måste han bli inne hela dagen. Alexander har gifvit honom en passlig kälke, men han ränner [= skrinner, åker] bara inne med den. Alle hade din kälke om fettisdagen.» — Den sista notisen var säkert för Zachris högst viktig, ty »Alle» skrifver själf samtidigt: »Du skall inte bli ond på mig, ty om fetisdagen hade jag din kälke till låns.» Fadern åter skrifver följande dag: »Lilla Gustaf trifs här hjärtans väl och är dagen igenom i fullt fläng med sina hästar, kälkar och såpblåsor.» Den 29 maj heter det i moderns bref: »Nu må du tro att han [Gustaf] är i verksamhet; bland annat han hittar på, så ränner han på sin lilla kälke utför berget i trägåln och skrattar så godt, när han tumlar omkull i gräset nedanföre. Ibland vill han vara trädgårdsmästare och plocka opp där han ser något grönt och åberopar sig på fastrarnas trädgård: så gjordes där.» Något tidigare, den 17 mars, skrifver modern: