vid barndomens gräns. 345 flesta brefven äro, skrifver, fastän fyra år äldre, betydligt sämre än Sophie Topelius: både är ortografin otillfredsställande och framställningen stereotyp: i bref med ett års mellantid börjar han den ena meningen efter den andra oförändradt med »Jag skall beretta att», och han tackar Zachris två gånger för »ditt mykna och välkomna bref». Det synes tydligt att den omgifning, i hvilken han växte upp, stod på en helt annan bildningsnivå än hemmet på Kudnis: han var ju dessutom ock flere år moderlös, och fadern, en köpmari af den tidens vanliga sort, var ej sällan på resor. Dessutom var Alexander sjuklig och kunde väl äfven därför ej förkofra sig i vetande såsom Zachris. Att denne emellertid omfattade kusinen med varm vänskap, vittnar om att han ej högmodades öfver sin större lärdom. Men också i andra afseenden rör sig Alexander i en annan sfär än den Zachris hemma är van vid. Det är karakteristiskt nog att assessor Bergboms begrafning, från hvilken fadern förtäljt den rörande historien om katten, af Alexander omtalas med följande ord: »lag skall beretta dig att Asesor Bergbom är död och på hans graföl slogo de sönder Pappas stora Ponsbål i tusen kras.» Och omedelbart därpå följer notisen: »Jag skall beretta dig att Frans och jag skal nu få piäksor. samuel Carlamius har redan haft ett par piäksor.» Rätt betecknande är äfven följande utdrag ur ett bref af den 18 maj 1830: »Ack hvad jag tycker att du skal vara ledsen då vår goda mormor är dö, du skal kuna tro att der var ganska mycket folk. lag skall beretta dig att jag har varit och försök meta och jag har fåt på en gång 1 hundra blå finor [= löjor], och Svante har fåt en jd som vägde