3 oS läxor och. romaner. oroligt, ibland väcker de opp oss midt nätterna och pappa stackare måste låta bära sig till honom.» Men samtidigt berättar fadern, att femte häftet af runorna är inskickadt till Helsingfors för att tryckas. Vi kunna däraf sluta, att han tidigare ej underlåtit att för sonen klargöra betydelsen äfven af detta hans arbete. Men också föräldrarnas lifsgärning blef sonen i tillfälle att betrakta likasom på afstånd och jämförd med annat, som han såg i Uleåborg. Farbrodern var läkare, likasom fadern, och i nit och själf uppoffrande arbete för lidande likar fanns ej någon skillnad mellan dem. Brorsonen säger ock om honom efter hans död: »Fostrad i stränga begrepp om rättskaffenhet och medborgerlig plikt, var han i många hänseenden en älskvärd personlighet. Där låg öfver hela hans väsen ett klart, glädtigt, medvetet lugn, som ofrivilligt meddelade sig åt hans patienter och mången gång ingaf dem mod, när lif eller död berodde på ostördt sinneslugn. Ville man rätt tydligt erfara det mäktiga inflytandet af en läkares personlighet, så skulle man se Gustaf Toppelius som barnläkare, hvari han ock var en af de lyckligaste, likasom en af de mest intresserade. Hans vänliga öga ingaf förtroende, hans mjuka hand. syntes oförmögen att kunna såra, och dock var den blodiga kirurgin hans hufvudfack. Men under denna hand gick den smärtsamma operationen som en lek, och innan dess föremål hann känna en fruktan, var smärtan förbi.» Men så tillägger han: »Man märkte, att denne gubbe i sin ungdom stått i nära beröring med de kretsar uti den svenska hufvudstaden, hvilka då återspeglade en efterglans af Gustaf III:s dagar. En senare tid förstod sig icke därpå och