37 o iväxor och romaner. Vi minnas huru han redan hemma hade »varit på spectacel» och därefter själf »haft Comedie». I Uleåborg fick han ånyo gå på teatern, men någon comedie tillsammans med andra kunde han ej arrangera; därför blef han teaterdirektör för en trupp af pappersdockor. Han hade lärt sig rita och måla; alltså kunde han lätt skapa sig hvilka och huru många suj etter som helst, och med hjälp af litet vax kunde de utklippta figurerna ännu därtill förses med hjälmar, svärd och andra attributer. Men han hade icke heller någon publik för sina representationer, och därför blef det icke fråga 0111 några uttryck i ord för hvad hjältarne i hans dramer kunde känna eller tänka. Nej, han lät blott samma sax, som skapat de uppträdande, agera det blinda ödet. Konungar eller riddare eller röfvarband eller arméer ställdes opp under ett stort pappersark, och så fick saxen härja bland dem, utan att han själf visste hvilka eller huru många som blefvo dess offer. Men efter de förfärliga blodbaden kunde de slagne åter fås på benen med vaxets hjälp. I denna sin skapar- och förstörarverksamhet var han mycket ifrig, och hade vi i behåll alla hans figurer, så skulle vi i dem ha en krönika öfver hela hans fant asilif under denna tid. Nu finnas blott fragmenter däraf, men dessa äro rätt representativa, och deras värde förhöjes af att många bland dem äro försedda med namn och med datum för deras tillkomst. De allra flesta äro från 1831, och vi kunna alltså med säkerhet veta, att han vid denna tid var lifligt intresserad af sådana lekar. Bland de med namn försedda dockorna finner man åtskilliga potentater sådana som kejsar Carl den femte,