skai.degr yning. 379 Äfven i bunden stil begynte han nu försöka sig, genom författande af tillfällighetsverser. Härtill leddes han utan tvifvel genom exempel från sin omgifning: sådant författarskap betraktades ju ännu vid denna tid som en sällskapstalang, till hvars utöfvande hvilken bildad person som helst ansågs kompetent. Också skrefs sådan vers både af fadern och modern — trots det att hon skrattade åt poesin. Af gossens försök åt detta håll är dock ytterst litet bevaradt. Själf förtäljer han 1845 för Runeberg: »1825 till julen skref jag mitt första poem, en julklappsvers, som började: Det höfves mig en vers att skrifva åt min syster och min mor, etc.» Från samma tid är väl ock versen öfver den döda grönsiskan (se sid. 340). Så finnes i behåll en liten anteckningsbok, som i permen bär årtalet 1829 och hvari ingår ett »Rim-Lexicon af Schackspeare, öfversatt af Z. Toppe-lius», hvilket tyder på att han redan då äfven praktiserat i rimmande. Ett par korta versstumpar finnas ock i samma häfte, men osäkert är om de ej äro afskrifna någonstädes ifrån. Original äro däremot utan tvifvel nedanstående verser, skrifna till och afsjungna för moster Marie, hvilken 1832 firade sin namnsdag på Kudnis och af släktens ungdom hyllades med uppvaktning i kostym. Den 3 Augusti 1832. På denna dag, då solens milda strålar lysa klarare än andra dar, ej annat är än blommorna som prålar på den lilla fest vi tillställt har.