17. Faderlös. När Zachris vid slutet af höstterminen 1830 skulle som vanligt komma hem till jul, denna gång i sällskap med faster Lisette, skref fadern till honom bland annat: »Välkommen hit hem. Du är väl glad åt detta, men torde tillika erinra dig, att du skiljer dig från mycket godt, från faderlig och moderlig omvårdnad, från släktingar och kanske från någon god vän. Vid dylika tillfällen bör man så ställa sina affärer, som komme man icke tillbaka, taga afsked af vänner, gynnare, lärare etc., klarera sina skulder och fordringar, teckna sig till minnes hvad man ej får förgäta o. s. v. Det är en regel på resor att se sig om, vinna erfarenheter, bekantskaper o.s.v. Jag minns ej hvilken författare säger, att man ej engång bör skiljas vid en skjutskarl utan att af honom hafva lärt något, om ej annat, så namnet på en gård eller en bäck.» Vid nedskrifvandet af dessa ord var den sjuke läkaren sannolikt medveten af att han själf hade att bereda sig till en färd, från hvilken han icke skulle komma tillbaka. Allt sedan olycksvåren 1820 hade han lefvat med döden för ögonen. Och när han en jul gifvit sin hustru några trädgårdssoffor till julgåfva, hade han på dem skrifvit: