37 o iväxor och romaner. Dessa starka och täta växlingar i den kamratkrets Topelius tillhörde, i förening med åldersskillnaden, som fortfarande var ganska stor, berättigar oss till en och samma slutsats: den att kamratlifvet icke annat än kollektivt på honom utöfvade starkare inverkan. Det vill säga: han blef sannolikt icke i någon synnerligt stor utsträckning delaktig af den vänskap, som uppstår då ett antal nära jämnåriga lärjungar i en skola klass efter klass med hvarandra dela »läxornas möda och lekarnas fröjd». Af alla de fyrtioåtta klasskamrater han under sin skoltid haft följde ingen honom åt hela tiden, men med sjutton var han tillsammans blott i en termin och med tolf i två. Blott sex följde honom i sex terminer och fyra i fem. Men äfven denna kollektiva inverkan kan knappast ha varit synnerligen stark. Särskildt under de sista terminerna verkade väl ock det öfvergångs- och upplösningstillstånd, i hvilket skolan befann sig, snarare därhän, att en individualitet sådan som hans kände sig både berättigad och kallad att gå sin egen väg, söka tillfredsställa sina egna andliga intressen, hvilka ju ock, som vi sett, voro i mångt och mycket olika kamraternas. Men naturligtvis hindrade detta ej att han var god kamrat och vän åtminstone med några af dem som en längre tid följt honom åt. De antaganden vi här gjort tyckas bekräftas af att han fortfarande var så nära fäst vid kusinen Alexander; ingen ny vän hade sålunda utträngt denne från hans hjärta. Men äfven detta band brast: Alexander dog i tvinsot den 8 december 1831. Den bortgångne bevarades emellertid, som vi skola se, ännu länge i kärt minne. Och det är sannolikt, att äfven smärtan öfver denna