37 o iväxor och romaner. fått arbeta mer än på de föregående, och han kunde nu med så mycket större tillfredsställellse njuta af de fröjder som sommar lif vet på Kudnis och i skärgården erbjöd. Men i sommarens ljusa glädje blandade sig äfven nu vemod vid tanken på hvad som förestod då hösten kom: ny skilsmässa från hemmet och då kanhända för längre tid än förr. För en valedicent, hvilken, om han hunnit genomgå skolan två år tidigare, kunnat komma direkt till universitetet, innebar det ingenting lockande att få ytterligare gå tre år i gymnasium. Hellre valde man då en annan väg, hvilken kunde väntas snabbare föra till det efterlängtade målet, studentlyran. En sådan väg erbjöds ock af universitetets nyss (1828) stadfästa nya statuter. Dessa stadgade nämligen, att inträde vid universitetet kunde, efter undergången studentexamen, beviljas ej blott åt dem som genomgått fullständig kurs vid gymnasium, utan ock åt sådana som kunde uppte »tillförlitlige bevis däröfver att de till seder och lefnad ostrafflige äro samt att de sig med vettenskaplige yrken befattat». Och af dessa fordrades examen endast uti: 1) trosläran och kyrkohistorien, 2) logiken och moralen, 3) aritmetiken och geometrin, 4) historien och geografin, samt 5) »antingen uti latinska språket och dess grammatik eller uti något af de nyare språken, som i Finland mest nyttjas, och i samma språks grammatik» — härmed fick dock ej förstås svenska eller finska. Men det var dessa examinander obetaget att ådagalägga sina framsteg äfven i andra kunskapsstycken än de obligatoriska, och godkänd insikt i sådana togs äfven i beräkning vid afgörandet af hvilket vitsord som tilldelades examinanden.