faderiyös. 397 Det är lätt att förstå, att denna väg till universitetet skulle flitigt anlitas, åtminstone af sådana, hvilkas föräldrar hade råd att skaffa sina söner privatundervisning. Ty det intyg som erfordrades kunde ges af hvilken filosofie magister som helst. Och med de små fordringar, som sålunda ställdes på »privatister», kunde tiden för deras elementarstudier högst betydligt förkortas. Naturligtvis kunde å andra sidan de bättre underbyggda gymnasisterna sedermera, ifall de vid universitetet idkade studier, vinna igen mycket af den tid de vid gymnasium förlorat. Men det var i hvarje händelse lockande att så snart som möjligt bli fri akademisk medborgare och få själf ordna sina studier. Alla dessa synpunkter blefvo nu ock bestämmande för det beslut doktorinnan Topelius fattade beträffande sin sons läsning. Hon hade härom samrådt både med gossens farbror och med kusinen Franz, och dessa hade funnit privatvägen vara den bästa. Franz hade äfven kunnat ge anvisning på en person lämplig att åtaga sig gossens handledning. Det var magister Runeberg i Helsingfors, hvilken hade för afsikt att från hösten 1832 i sitt hem mottaga pensionärer, dem han äfven vid behof kunde undervisa. Så skref Franz till Runeberg — de hade i Vasa varit skolkamrater — och öfverenskommelse träffades. För Zachris skulle i ett för allt erläggas femhundra riksdaler om året, och han skulle stanna så länge det behöfdes, d. v. s. tills han kunde taga studentexamen. Till denna kunde man anmäla sig hvilken tid på året som helst; det berodde alltså af elevens eget arbete huru länge detta mellanstadium mellan skolans tvång och den akademiska