4-02 i,äxqr och romaner. tidén ett litet storverk; den var delvis sprängd genom berg, delvis med stort arbete och betydlig kostnad byggd i höjden öfver en mycket lägre liggande däld. Bebyggd var gatan ännu rätt litet, men den ledde till Senatstorget. Och här hade Ehrenström, efter mönstret af Operan och Arfprinsens palats vid Gustaf Adolfs torg i Stockholm, föreslagit placerande af tvenne likadana monumentala byggnader, en på hvardera kortsidan af torget. Engel hade genialiskt uppfattat planen: senatens »borg» och universitetshuset — det senare invigdt våren 1832 — bilda motstycken till hvarandra, men dock med helt olika karaktär: borgen massivare, tyngre, universitetet ljusare, lättare, en värdig härd för den fosterländska odlingen. Full af vördnad betraktade gossen från Nykarleby denna byggnad, och han kände hågen sporras till ihärdigt arbete, så att äfven han skulle så snart som möjligt få medborgarrätt bland andens fria folk. Det var nog ock här han fick det totalintryck af staden, hvilket tog form i hans anteckning: »detta är verkeligen en skön stad». Färden fortsattes emellertid till sydvästra delen af staden, »Nystaden», där Östring skulle bo (vid Annegatan) och där äfven hans reskamrat fick tillbringa första natten. Men icke kunde man stanna hemma, då höstkvällen ännu var så pass ljus, att man kunde närmare beskåda åtminstone någon del af staden. Och Östring, som varit borta från universitetet i två år, ville säkert ock gärna träffa kamrater. Han gick således ut och tog Zachris med sig, man »kom i lag med ett par dussin studenter» och gick till mamsell Wahllund vid Senatstorget för att få sig mat. I sina anteckningar berättar skalden, att man spisade biffstek med lök och att hans sjätte sinne var i