i skai,dehemmet. 4I9 Närmast magisterns rum var det som beboddes af Topelius och hans rumkamrat, lyceisten Samuel Barck. De två återstående rummen inhyste hvartdera ett brödrapar, lyceisterne August och Ludvig Örn samt studenterne af österbottniska afdelningen Carl och Arvid Krabbe. Vid Zachris' ankomst var, som redan är nämndt, ännu icke allt i huset fullt ordnadt. Han fick därför sofva första natten i salen, och om morgonen efter uppstigandet såg han sig omkring. En mängd böcker lågo kringkastade i ett hörn af rummet och fäste gossens uppmärksamhet genom att de alla voro precis likadana. Han öppnade en af dem och läste titeln: Elgskyttarne, Nio sånger af Joh. L/udv. Runeberg. Knappast hade han förut hört talas om denna dikt, den hade blifvit tillgänglig i bokhandeln blott en vecka förut. leke underligt då, om han nyfiket bläddrade i boken och ej genast märkte, att magistern själf därunder kom in i salen. När han så fann sig öfverraskad, bad han förlägen om ursäkt för sin djärf het, men fick det vänliga svaret: — Behåll boken, om den roar dig. >Om den roade honom! Hela den del af dagen, då han ej var ute och spatserade, läste han i boken och tog den ännu med sig då han gick till sängs, nu i sitt eget rum. Och man kan nog vara säker om att han ej släckte ljuset, innan han gjort bekantskap med allt som var att säga om »männernas lyckade jakt och de älskandes raska förlofning». Huru skulle icke de bilder, som här upprullades för hans blickar, väcka hans intresse och på samma gång beundran äfven för dessa bilders skapare, som ännu därtill var så vänlig!