i skai.dehemmet . 411 alla fall den som, då bägge uppflyttades till konrektors klass, var till åldern honom närmast (jfr. sid. 307). I kunskaper däremot stod han tydligen efter sin yngre kamrat: han uppflyttades en termin senare till rektors klass, var där den enda som ej hade betyget »flitig», satt alltså lägst, då Topelius var primus, och dimitterades ej såsom denne våren 1832 till Åbo gymnasium, utan »uteblef utan anmälte orsaker» från skolan. Han blef ock student först ett halft år efter Topelius. Hvilka de öfriga voro, som läste för Runeberg tillsammans med dessa två, framgår ej med säkerhet af dagboken. I sina anteckningar säger skalden senare, att de läsande voro sex, men nämner utom Elfving blott en: Johan Justus Staudinger. Denne blef dock student redan i februari 1833, alltså var han blott under höstterminen kamrat med de båda andra. Sannolikt är därför att både han och de öfriga tre blott i vissa ämnen läste tillsammans med Topelius och Elfving. Säkert är i hvarje händelse, att Topelius hade en rundlig fritid, och denna fick han till mycket stor del använda i sällskap blott med sig själf. Ty magistern hade fullt upp med arbete af allehanda slag; frun var likaså upptagen af det stora hushållet, studenterne hade sin läsning och jämnåriga kamrater, lyceisterna voro en stor del af dagen borta i skolan. Därtill kom att han njöt en snart sagdt obegränsad frihet att ordna sitt lif huru han ville. Han gick ut och kom hem när han behagade, han rökte sin pipa utan att därom gjordes någon anmärkning; han låg och läste långt in på nätterna. Sistnämnda vana kunde dock någon gån g föranleda en påminnelse om faran af att somna från ljuset — något som verkligen hände unga herrn.