414- [hos runeberg. så smakade i stället plättarna om söndagarna så mycket bättre. * Frun i huset kom gossen däremot icke så nära. Hon var — säger han i senare år — en blek ung fru med vackra talande ögon och det långa mörka håret i hvardagslag konstlöst upplagdt vid öronen. Hennes lomhördhet var då föga märkbar; hennes utseende trött, tyst och tillbakadraget, när hon ej lifvades i en förtrogen krets eller fick anledning att på sitt spirituella sätt deltaga i ett lifvadt samtal. Hon gjorde det intryck, som skulle hon burit tungt en för henne främmande börda. Hvilken denna börda var, det kan man lätt förstå. Det var omsorgen hu‡u hon skulle reda sig med de sex ungdomarna, hvilka, utom att de alla voro matfriska, kommit från hem med olika vanor och fordringar och kanske voro i vissa stycken bortskämda. Dessutom borde ju denna omsorg sträcka sig äfven till åtminstone de mindre gossarnes företag utom hemmet, hvilka det var än svårare att öfvervaka. Också undslapp fru Runeberg redan första veckan vid middagsbordet yttrandet: — Ja gudnåde den som skall ha att göra med en hop pojkar; de ä de ost3^rigaste själar jag vet. Hvilket Zachris icke underlåter att anteckna i sin dagbok med tillägget: »Jojo! däruti har hon inte så orätt.» Senare blir förhållandet dock mera eget: Zachris följer t. ex. ibland med frun på konserter och musikaliska soaréer eller till hennes mor, kamrerskan Tengström, där han finner det vara »ganska muntert». — Om den späda dottern nämnes i dagboken ingenting. En tilldragelse närmare jul afbröt på ett ingalunda angenämt sätt hvardagslifvets enformighet och var tillika