4i8 hos runeberg. »af skr ef visor» eller »skref noter» ur dem, en gång att han »firade brasa med P. C. i handen». Som af dessa anteckningar framgår nöjde han sig icke med att läsa, utan ville äfven för sig själf bevara det som intresserade honom. Och därvid hade han tillika i sikte »Iyilla Bibliotheket», som han alltjämt ökade. Att Runeberg just samtidigt i sin tidning skarpt angrep nyromantikerne, verkade säkert icke någon meningsskiljaktighet mellan honom och hans elev; därtill vär den förre alltför fördragsam och den senare väl ännu alltför litet förmögen att uppfatta litterär kritik; dessutom hade ju Runeberg äfven berömt åtskilligt hos Atterbom. Så kunde ock Topelius med lika varm beundran omfatta både de svenska romantikerne och Elgskyttarnes skald. Men äfven han å sin sida hade något att bjuda magistern på: detta var ett piano. Rumkamraten Barck var, säger Topelius senare, »ett musikaliskt geni, slarf i detta som mycket annat, så att han ej ens kunde lära sig noter; men med allt detta spelade han de briljantaste stycken på piano efter gehör.» Och äfven Topelius hade nu redan, såsom förut är nämndt, hunnit fatta intresse för musik: han ville därför gärna spela själf, likasom han ock under denna vinter bivistade flere konserter. En sådan gafs den 12 november af violinisten Nagel, och samma dag fingo Topelius och Barck hem till sig ett piano, som de gemensamt hyrt. Dagen blir därför den andra märkesdagen för november, »en för 3 orsakers skull märkvärdig dag — i:mo för Forte Pianos skull. 2:do emedan jag då första gången var uti universitetshuset, dit jag med guds hjälp framdeles många gångor skall gå. 3:0 Därföre att jag fick höra Nagel.»